Bildligt.com – Bilder och tankar

Efter några dagar i hemmets värme, delvis placerad i sängen var jag bara tvungen att komma ut. Men dagens väder var en tidig upplaga av april, som brukar uppvisa det mesta i väderväg. Så även idag. Det har både regnat, kommit snö som en vit vägg och lite solsken.

En promenad till skogen fick det bli. Det kändes så skönt att vara där! En stilla ro som kan symboliseras av vinden i trädtopparna och med stillheten vid de trygga stammarnas rötter. Jag anar att skogen får ett annat innehåll för mig framöver när min ”springrunda” i skogen hör till ”dåtidens” rike. Jag får hitta nya förhållningssätt till skogen och det tror jag kan bli bra. Min kondition får jag försöka skaffa på annat sätt.

I sista stund kom jag på att GPS:en borde vara med i skogen. Inte för att jag egentligen behöver den, men ändå. Och när jag tar upp den ur fickan ser jag: Jag är i närheten av Paris! Så långt bort men ändå så nära.

En annan dag ska jag se om jag hittar Eifeltornet också!

Så var det dags igen. En av årets höjdpunkter. Hela stora mässan i Älvsjö fylld av möbler med färg och design och belysning av senaste snitt. Jag fick till och med provspela två utsökta, handgjorda gitarrer tillverkade av två nästan färdiga gitarrbyggare. Att de bara vågade låta mig testa!

Det är svårt att ge rättvisa åt alla intryck efter en lång dags vandrande fram och tillbaka. Men här kommer i alla fall några axplock upplevda. genom min kamera.

Om vintern tycker vi olika. Men att det är vinter är svårt att förneka. Minus 20 grader är väl lite i kallaste laget även för mig. Men i naturen kan det bli fantastiska upplevelser, med lite tur. Jag gjorde en promenad där Svartån rinner ut i Hjälmaren. Ett oväsen störde mig en del. Så fick jag se den, Räddningstjänsten vattensprutande hydrokopter. Den bröt upp isen och la ett vattenskikt över den. Läckert! Och räcket till träbron såg ut som en lång igelkott. Och därutanför en vidsträckt skridskois. Visst är det härligt med vinter.

Utan speciellt mycket annonsering var det utsålt. Trots det har jag inte sett några kommentarer i den lokala tidningen. Så jag måste få göra en egen (kort)recention.

Konserten hade två artister som båda kan kallas multiinstrumentalister. Om än på lite olika sätt.

Först ut i Örebro konserthus var Theresa Andersson. Vilken tjej! Förutom att hon behärskade gitarr, fiol, trummor och hade en skön röst så spelade hon in sig själv på scenen och byggde upp sina låtar som i en studio. Med hjälp av en massa pedaler styrde hon olika loopar, det vill säga små musikslingor som hon spelade in just där och då. Samma sak med sången som till slut bestod av en mindre kör. Theresa härstammar från Gotland med bor sedan många år i New Orleans. Kolla gärna hennes låt Na, na, na på Youtube.

Det som ändå räknades som kvällens huvudnummer var australiensaren Tommy Emmanuel. En gitarrist av en kaliber som jag aldrig hört tidigare. Han spelade inte bara gitarr som många andra utan även med olika instrumentstämmor på sin gitarr. Han presenterade sitt band genom att börja med basen och sedan lade till hela kompet i tur och ordning – på gitarren. Och då var det inget elektriskt fusk utan styrdes av hans fingrar på en akustisk gitarr. Alla stilar verkade lika hemtama och till och gjorde till med ett avancerat trumkomp på gitarren bjöd han den entusiastiska publiken på. Tommy gjorde allt man kan göra med en gitarr, och lite till! Allt gjorde han dessutom till en show. Även honom går att se och höra på Youtube, fast verkligheten var mycket bättre.

Så att konserten var utsåld förvånar mig inte alls, det var en höjdare! Missa inte nästa gång de kommer till Sverige.