När året lägger sig att dö
Lite knepigt att det är så speciellt med ett nytt år. Den sista dagen på det gamla året och den första på det nya brukar påminna väldigt mycket om varandra. Men det är bra att ha en punkt för avslut och ett startsnöre för det nya. Nu finns alla möjligheter att disponera 365 oförbrukade dagar och undvika missarna 2011. Förresten ska det väl vara 366 det kommande året. Och i samma andetag måste jag erkänna att det är missarna man minns.
Just idag verkar året vara på väg att dö ut, lugnt och stilla. Annat var det tidigare i veckan, storm och värmerekord. På vägen utanför vårt hus var det stopp. Men grannar och motorsågar fixar det mesta. Bilderna denna gång är från en promenad i ”våran” skog. En promenad på en hinderbana.
Nu får vi se fram mot nya fotomotiv, händelser och upplevelser 2012.
Gott Nytt År!
Nu tyckte jag nog att huvudrubriken var lite väl dramatisk som sådan;-) Men är jag sedan sett dina bilder med förödelsen Dagmar åstadkommit så såg jag sammanhanget.
Moder natur är mäktig, väldigt mäktig, vilket dina bilder bevisar. Storm och vatten är nå’t den lilla människan inte kan rå på…
Åsså håller jag med dig helt och hållet: man minns missarna man gjort under året, missar som med facit i hand kan nog vara nog så roliga att minnas – efterhand alltså.
Sedan fick du till en härlig Nyårsbild också – den sista. Min favo!!!
Önskar dig ett gott slutt och ett gott nytt.
Tack för alla bilder jag fått låna 2011 och all inspiration du skänker med din härliga fotoblogg. Javisst – tack för alla bilder du grävt fram åt mig på jobbet också. Du har ”räddat” mig där många gånger. Hoppas jag får möjlighet att hjälpa dig någon gång – för tack-lunchen verkar du ju inte vilja ha;-)