Järnvägsnostalgi i Norge
Järnvägar har en viss (stor) charm. Nu blev jag aldrig lokförare, vilket jag min pojkdröm, men lockelsen finns kvar.
Under en av semesterns regniga dagar besökte vi Jernbanemuseet i Hamar. Ett ganska stort område vid den vackra sjön Mjösa. Ett litet smalspårigt ångtåg tuffade runt och många äldre lok och vagnar fanns att beskåda.
Klassindelning på den tiden var tydlig, allt från den vackert inredda I-klasskupén till klass IV som bestod av träbänkar på ett flak med ganska höga lämmar. En tidsstudie som gör mig tacksam att leva nu och inte då.
En god äppelmust fick avsluta vistelsen i Hamar.
Det här inlägget kommer nog Olle att gå igång på;-) Dina bilder påminner mig om min pappas gamla Märklin, H0 tåg som jag sällan fick leka med som barn, men titta fick jag;-) Älskar gamla ångtåg, de har en speciell lukt tycker jag.
Du förstår väl att jag gillar bilden på toan bäst:-). Ja kopplingsbilden (3:an från slutet) är också helt i min smak.
Jo, jo, har man åkt gamla NKlJ så är det här lite dejavue!
På vår lillsemester passade vi på att titta på AGJ en stund trots regnet. Fast det var inte så mycket som för ÖSlJ.