Brusa högre lilla å
Det är något visst med vatten. På något sätt dras jag till det. Det är som livets källa. Trots detta så bor jag för långt från något mer betydelsefullt vattendrag. Bara en liten, ofta ganska uttorkad, bäck i närheten. Och båten är bara ett minne. Men denna årstiden spelar det ingen roll för den hade ändå legat på land.
Vilket sammanträffande med sol, ledighet och en nästan våryster å – mitt i januari. Vi satt på en bänk med ansiktena mot solen och kaffe i termos och bara njöt. Black river (Svartån) var visserligen mera brun än svart men det är så vackert där den slingrar sig, skummar och forsar genom Karlslund i Örebro. En vacker del av jorden vi fått att njuta av och att bruka, men som vi ofta missbrukar.
Alltså din bäck (föredrar Black River) liknar på det första bilderna mera en fors i Värmland. Ja inte att jag sett en irl där, men bilder har jag ju sett;-)
Isbilderna är ju riktiga skulpturer som jag skulle vilja ha som permanent utsmyckning. Synd att is har en förmåga att smälta…
Min favobild är nog densamma som du lagt upp överst. Här går tankarna till bernsten och gejsir… snacka om att du alltid lyckas med att få igång min fantasi!
Vilka dramatiska bilder! Kul med all dekorativ is också!