Bildligt.com – Bilder och tankar

Vilken mars-månad! Vårtecknen står som spön i backen. Tussilagon har passerats i hög fart och nu är favoriten här – blåsippan. Du minns väl barnsången ”Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår …”. Tänk att det är lika roligt varje år att kräla runt i de multnande löven och försöka hitta nya varianter på blåsippsbilder. Vilken skapelse! De skira kronbladen, ståndare i skiftande rosa nyanser och den orakade halsen, om yttrycket tillåts.

I helgen var det dags för det årliga besöket vid Söröns naturreservat.

Några hade fått en mer röd ton och på hemvägen hittade vi till och med en tuva albinos. Det är inte vitsippor, även om det började komma en och annan sådan, utan vita blåsippor.

Vilken lycka att bara få finnas och uppleva detta. Jag tror att lycka grundas på tacksamhet, att få leva och njuta av Guds skapelse.

Att baka surdegsbröd är både kul och ger ett gott och nyttigt bröd. Kan det bli bättre?

Mat är viktigt för att vi ska överleva. Och frågan är om inte brödet är grunden för vår existens. Till och med i bönen ”Fader vår” står om vårt dagliga bröd.

I vår kultur har det mer och mer blivit så att det dagliga brödet är någon välkonserverad, uppjäst degklump från något bageri i storformat. Därför känns det roligt att testa traditionella brödbaksmetoder med lång tradition, bakning med surdeg.

Jag har alltså hamnat i surdegsgänget. Min egen surdegsgrund blev inte så bra. Så jag ahr fått en grund att utgå ifrån. Hur gammal den är vet jag inte men det sägs att det finns surdegsgrunder som är i bruk och som har sitt ursprung 2000 år bakåt i tiden. Jag är alltså del av en lång tradition. Häftigt!

Nu, när jag fått det att fungera så ser jag fram mot nya varianter. För här verkar det finnas plats för kreativitet. I går kväll förberedde jag en deg men upptäckte att det inte fanns tillräckligt med den tänkta mjölsorten. Så det blev ett ofrivilligt experiment …

Det är något levande med surdegen. För den ska matas och pysslas om. Har du testat? Om inte så gör ett försök för resultatet blir något helt annat än de kompakta köpelimporna (om du lyckas).

Det finns vissa saker som jag har en speciell känsla för. Till exempel mitt stormkök. Förr, när jag reste mycket i tjänsten låg det alltid med i bilen. Jag minns alla gånger när jag satt vid  ”min” bäck, norr om Kopparberg och kokade kaffe på Trangiaköket. Det är något speciellt med både hanteringen, lukten av brinnande rödsprit och att samtidigt få vara ute i naturen.

Nu var det dags igen. Den begynnande våren bara ”tvingade” mig ut. Denna gång blev det besök vid hemkommunens enda naturliga sjö, Älgasjön. Den ligger mitt i en mosse. Om du undrar var den ligger så ser du koordinaterna på GPS-bilden och lägg in dem på Google Earth.

Marken var fortfarande så frusen att det gick att gå runt sjön utan problem. När jag gick där i min ensamhet undrade jag om inte detta är lycka. För lycka är väl tacksamhet över livet. Och det kan inte mätas i kronor eller euro.

När jag kom tillbaka till bilen såg jag att jag på vägen passerat Västerås. Förra gången var det Paris. Tänka sig!

Dagens tips! Gör några fågelholkar åt dina bevingade vänner. Nu vet jag att det inte är så enkelt om man bor i lägenhet. Men någon variant kanske kan passa vid balkongen, trots allt. För egen del så håller jag på med att komplettera de som ätits upp av tidens tand. När jag är färdig så har vi ett 10-tal holkar.

Om vi har mycket fåglar runt omkring oss så är det inte bara deras vackra sång som vi kan glädjas åt. Det tar även en massa insekter som annars kan ställa till med både irritation och skada. Och trädgården kommer snart att sjuda av liv.

Bilderna är inte någon gds-beskrivning utan bara för att visa hur kul det är att snickra. Vill du ha förslag på hur du ska göra, storlekar på holk och ingångshål, uppsättning i träden och liknande så finns det gått om sådana på Internet. Och kom ihåg, de kan faktiskt se ut lite hur som helst för så är det i naturen.

Och visst känns det att våren är på väg. I går såg jag årets första fjäril. Hoppas den överlever!