Bildligt.com – Bilder och tankar

Utan speciellt mycket annonsering var det utsålt. Trots det har jag inte sett några kommentarer i den lokala tidningen. Så jag måste få göra en egen (kort)recention.

Konserten hade två artister som båda kan kallas multiinstrumentalister. Om än på lite olika sätt.

Först ut i Örebro konserthus var Theresa Andersson. Vilken tjej! Förutom att hon behärskade gitarr, fiol, trummor och hade en skön röst så spelade hon in sig själv på scenen och byggde upp sina låtar som i en studio. Med hjälp av en massa pedaler styrde hon olika loopar, det vill säga små musikslingor som hon spelade in just där och då. Samma sak med sången som till slut bestod av en mindre kör. Theresa härstammar från Gotland med bor sedan många år i New Orleans. Kolla gärna hennes låt Na, na, na på Youtube.

Det som ändå räknades som kvällens huvudnummer var australiensaren Tommy Emmanuel. En gitarrist av en kaliber som jag aldrig hört tidigare. Han spelade inte bara gitarr som många andra utan även med olika instrumentstämmor på sin gitarr. Han presenterade sitt band genom att börja med basen och sedan lade till hela kompet i tur och ordning – på gitarren. Och då var det inget elektriskt fusk utan styrdes av hans fingrar på en akustisk gitarr. Alla stilar verkade lika hemtama och till och gjorde till med ett avancerat trumkomp på gitarren bjöd han den entusiastiska publiken på. Tommy gjorde allt man kan göra med en gitarr, och lite till! Allt gjorde han dessutom till en show. Även honom går att se och höra på Youtube, fast verkligheten var mycket bättre.

Så att konserten var utsåld förvånar mig inte alls, det var en höjdare! Missa inte nästa gång de kommer till Sverige.

Grädde på moset eller bonus på jobbet? Att få följa ett så speciellt bygge som ett badhus (med kameran) är en förmån. Det finns mycket bakom kulisserna som skiljer sig från ”vanliga” byggen. Bara arrangemangen för att sätta panel och hänga undertak i de stora hallarna. Eller alla rör som ska kapas, skarvas och kopplas ihop. Jag tror att det inte bara är jag som tycker det är ”häftigt” för samma intryck får jag från byggjobbarna. Det blir något att vara stolt över i framtiden.

Det är något visst med vatten. På något sätt dras jag till det. Det är som livets källa. Trots detta så bor jag för långt från något mer betydelsefullt vattendrag. Bara en liten, ofta ganska uttorkad, bäck i närheten. Och båten är bara ett minne. Men denna årstiden spelar det ingen roll för den hade ändå legat på land.

Vilket sammanträffande med sol, ledighet och en nästan våryster å – mitt i januari. Vi satt på en bänk med ansiktena mot solen och kaffe i termos och bara njöt. Black river (Svartån) var visserligen mera brun än svart men det är så vackert där den slingrar sig, skummar och forsar genom Karlslund i Örebro. En vacker del av jorden vi fått att njuta av och att bruka, men som vi ofta missbrukar.

Snön tycks vi få vänta på men lite kyla är inte heller fel. Vilka fantasieggande mönster som naturen skapar då isen lägger sig på vattensamlingar. Titta och låt fantasin flöda! Och så tog jag med lite vårkänsla som sista bild. Den kommer snart – våren!