Bildligt.com – Bilder och tankar

Snö är en märklig form av vatten. Ena gången far den runt så man kan tro att det är en jättelik mjölpåse som läcker. Andra gånger sätter sig snökristallerna tillsammans och bildar otroliga mönster. Men att iskristallerna placerat sig som långa kaktustaggar har aldrig jag sett förut. Dagen efter var allt borta. Och jag måste ännu en gång konstatera att skapelsen som vi lever i är fantastisk. Samtidigt som det inte går att styra över den. Visst kan vi påverka och till och med förstöra delar av den. Men styra den, nej det kan vi inte. Istället får vi försöka njuta, även om vi inte alltid trivs med alla dess yttringar. Någon har sagt att det inte finns något dåligt väder, bara dåliga kläder!

Advent närmar sig med stormsteg. Förberedelserna för årets julkonserter har pågått nästan hela hösten. I år är temat ”Vila”. Något som definitiv behövs i mångas julstressade värld. Nya låtar blandas med gamla, men förhoppningsvis på nytt sätt.

Igår (lördag) hade vi en låååång övningsdag tillsammans, kör och komp. Fast stråkspelarna var inte med denna gång. Så det kommer att bli ännu bättre.

Lika spännande varje år. Men bilderna här ger ingen rättvisa åt vad det kommer att bli. Och inget ljud hörs från dem heller. Jag lovar att det kommer flera bilder längre fram, när kulisser och ljus finns på plats. Då är det tredje advent och snart jul!

Mycket ovant var det att försöka spela och bara höra sig själv genom ett ”in ear-system”, alltså med en form av hörlurar istället för att höra ljudet direkt från lokalen. Jättesvårt att anpassa volymen i tysta partier och öka lagom i crescendon. Men skönt att slippa släpa på förstärkare. Och publiken får bättre balans i ljudet.

Fast jag undrar även denna gång vad jag kan tillföra i detta musikergäng med hel- och halvproffs. Men det är en annan historia. Hoppas vi ses på Stationsgatan 6 i Kumla (Pingstkyrkan).

Att det inte är sommar är jag alldeles säker på. Under veckan kom så pass mycket snö att polisen varnade för att åka ut. Vackert blev det i alla fall. En vit snö som verkligen lyste upp.

Och fåglarna har anlänt i massor till körsbärsträdet. Det är alltså där jag bjuder på talgbollar och solrosfrön. Långt innan snön satt talgoxarna och tittade bedjande genom köksfönstret. Tror att de ville säga att ”nu är det dags”. Hittills har det inte varit några överraskningar med nya arter men det är ändå lika roligt. Jag tror till och med att det är samma blåmesar, domherrar och nötväckor som inleder matningssäsongen. Och roligt var det den dagen jag jobbade hemifrån och tittade ut genom fönstret. Vid talgbollarna satt en hackspett. Nästa gång jag tittade hade hackspetten gömt sig bakom trädstammen och på andra sidan satt en skata. Då och då kikade hackspetten fram men gav slutligen upp och flög sin väg.

Men nu är vinter nästan borta. När jag tog min springrunda såg det ut som vårtid på grusvägen. Kanske höst och vår är närmare varandra än vi tror. Och däremellan får vi hitta ljuspunkter att glädjas åt. Den stora festen är ju julen. Eller i alla fall borde vara det.

Nyss hade vi en annan fest då vi firade ett av våra barnbarn som fyllde två år. Full fart med kusiner och presenter. Lillebror är än så länge alldeles oberörd. Och väldigt söt, han också. Tyvärr slutade dagen med magsjuka för Svante.

Kylan har kommit. När jag skriver detta visar termometern 7 minusgrader. Det mesta av de färggranna löven har fallit av. Några håller dock krampaktigt tag i sin sommargren. Där har de suttit och överlevt både brännande sol, ljumna sommarvindar, ösregn och blåst. Och de verkar ha bestämt sig för att göra så ett tag till.

Jag gläds verkligen över de vackra löven som ramar in våra sista äpplen och frostens silverkanter som pryder löven innan solen smälter rimfrostkornen.

Snart ska allt täckas av det vita täcket. Till och med de blad som envisas att sitta kvar på sina grenar. Precis som vi försöker hålla oss kvar vid vår gren och tror att vi alltid ska få vara där, Men liksom för löven så har denna vår kropp ett slut. Det hjälper inte hur vi försöker att hålla oss kvar vid livet. Vad kommer sedan? Det är något att tänka på medan vi har livet. För min del har jag ett hopp som säger att det är inte slut när lövet ramlat ner. Det väntar en ny vår, en ny sommar, en ny tid, bättre än den här.